Ljus

Ljus

måndag 2 januari 2012

På gång

HEJ SVEJS !
Idag har mina " livsandar " vaknat till liv igen och jag har fått lust till att göra nåt igen. Jag tog tag i några garderober och sorterade ur kläder, lite kastas , mycket lämnas till hjälpverksamhet, ni vet det finns mycket med prislapparna kvar i min garderob som kan lämnas vidare, dumt att det blir så men det är bara för att jag tror jag gör kap på reorna. Jag tror att jag alltid blir lite deppig  runt nyår, kanske för att jag blir äldre o äldre , i alla fall utåt , kroppen värker , tjockare o tjockare blir jag , stela ben och klent hjärta MEN i huvudet är jag ju bara en ung tjej så det hänger liksom inte ihop. Men nu ska den UNGA TJEJEN hitta på nåt.
EVA

6 kommentarer:

ankiopytte sa...

Hej!
Jag känner likadant. Fick en komplimang av en kollega till Ludde som tyckte att jag såg så ung ut. Ludde sa... ja visst ser mina mamma ung ut (med stolthet i rösten). Då blev jag glad.Man känner sej som 150 år för kroppen är så skröpplig.
Vilken fin figurin med flickan och rådjuren.
Kramisar

Evashusotorp sa...

HEJ A-C !
Skönt att det inte bara är jag som känner så där ibland, tur det går över emellanåt.
Ha det fint!
KRAM
Eva

mormia sa...

Ja inte känns det som kropp å huvud riktigt samarbetar alltid, knäppt e de men vi är ju inte gamla så varför ta ut nåt i förväg. Tänkte jag skulle packa om lite i kartonger å slänga eller kanske lämna till Erikshjälpen nu får de va nog med allt sparande.
Gott Nytt År skulle ja väl önska dig
å Ha en bra dag/kramen

Mom´s kitchen sa...

Nemen... vadå "tjockare och tjockare"?!?!? Nu får du lägga av faktiskt ;) Räknas den ålder som man har i hjärtat, bestämmer vi här och nu :D

Ha underbart fint år nu!

OBS! Kolla in min utlottning, du kanske vill vara med? ;)

kram/Olg@

Snäckskalsdalen. sa...

Japp, blir jag också, har alltid blivit, lite nere runt den här tiden, det är liksom inte så upplyftande och man blir ju onekligen äldre, men det är ju bättre än alternativet, som det var någon klok som sa.
Vi får försöka göra något roligt åt det hela!
Agneta kram

Britt-Inger sa...

Du Eva, det var faktiskt bra o trösterikt att läsa din blogg idag....
Precis som du o dina vänner skriver så känner också jag mig....
Du ska veta att många tårar har runnit under de här dagarna, vill för allt i världen inte visa de mina. Känner en oro och samtidigt lite olycklig trots att jag absolut inte behöver det.... Jag har ju två så goa ungar o det om något är nått o vara lycklig över (det är jag också).
Fattar inte varför det ska behöva kännas så som du skriver.
Klart vi måste träffaso ta en fika o prata :) Snaaaaart....
Kram på dej....